Tankar

Sitter här och funderar lite faktiskt på hur jobbigt det är med kärlek.
Liksom fine man blir kär och är lycklig några månader men sen då? När känslorna svalnar och du sitter där sårad och förkrossad över att du inte fick han/henne du ville ha. JA, jag har vart i den situationen sen sommaren. Men jag försöker varje dag att glömma honom, då jag vet att vi bor för långt ifrån varandra och att vi antagligen aldrig kommer ses igen. Sommar romans. I hate that shit.
Personligen hatar jag kärlek, förhållanden och allt vad det innebär. Mina 2 senaste förhållande har vart kaos och jag antar att jag inte vill gå in i ett förhållande för att jag har rädd för att bli lika sårad igen. Och jag kan verkligen inte lita på någon längre. Den enda jag litar på är min bästaste bästa vän Jessie som jag säger precis allting till!
Men jag kan inte lita på killar som jag träffat/träffar längre efter allt jag gått igenom de senaste 2 åren. Sjukt jobbigt.
Men det är någonting jag försöker att släppa och försöker lita på folk igen. Det är inte det lättaste, MEN jag vill kunna lita på folk igen.
Tillbaka till kärlek. Kärlek? Är det sväva på rosa mol, choklad askar och 10 röda rosor? NEJ, de som tror det kan ta och tänka om. Ni har inte upplevt ett riktigt förhållande då. (dömmer ingen!!) Okej, när man är nykär har man ju fjärilar i magen och hit och dit. Men allt som kommer efter det. Otrohet, bråk och du blir sårad. Bråk har jag upplevt i över 1 års tid i mitt förra förhållande. Aja, nog med depp skrivning. Känner mig lite nere idag därför kände jag för att skriva av mig av mina tankar. Min blogg, mina tankar, läs inte om du inte tycker om det jag skriver. ♥

 

Kommentera inlägget här :